Det blev en långpromenad idag igen, Anton följde med. Vi bestämde oss för att gå upp till en myr och titta runt lite. Det blev 3 timmar med skön avkoppling och en djupdykning i mossan .
Vädret var som det kan vara en del dagar – det skiftade mellan solsken och lite regnstänk men det gjorde färgerna både på himlen och på marken härligt skiftande. Så här på hösten är färgerna vackra även om jag tycker att de inte har ”blommat ut” riktigt i år. Gräs, mossa, träd, buskar, ja allt ändrar färg och karaktär. Sen slipper man mygg och knott på hösten och luften är hög och klar. Hösten är vacker!
Jag fascineras av gamla träd. De är så otroligt vackra där de står bräckliga men ändå fulla av liv på något vis. 
Stubben på det här trädet tål nog inte så hårda tag längre. Jag tog ett extra kort på den, där man ser att det inte finns mycket kvar längre av kontakten mot marken men den stretar emot 🙂
Jag kan inte annat än fascineras av dem…
Vackert!
Bäverspår hittade vi lite överallt. Det rinner en å alldeles intill myren och en del gamla diken leder in mot ån. Vid ett sådant dike hade bävern till och med dämt upp det lilla diket så nivåskillnaden var ett par decimeter på vattnet.
Man hittar små myrstackar emellanåt ute på myrarna.
Myrstackarna är mindre och myrorna är mindre. Myrstackarna ligger dessutom inte mot något träd så det där med myrstack mot söder stämmer inte riktigt.
Anton hittade ett klätterträd också som han naturligtvis ville prova. Med lite hjälp från mig så lyckades han till slut ta sig upp!
På väg hem var vi riktigt hungriga men nöjda med en skön utflykt. Skogen – rena hälsokällan – jag lovar!
Avslutar med ett par härliga bilder som speglar både höst och väder!
