Ja, idag den 8 december är det 31 år sedan en av mina allra största idoler mördades. 
Jag är uppväxt med Beatles, har alltid gillat deras musik. Ja, i de yngre åren var det snarast en dyrkan av Beatles. Dom där första 45-varvarna gick runt, runt på skivspelaren hela tiden. Vi lekte att vi var Beatles när vi var små, jag, min bror och några kompisar. Ett gammalt oljefat som trumma, snidade pinnar som gitarrer och vi skrålade She loves you yeaaa, yeaaa, yeaaa!!!
Och jag glömmer aldrig den dan när jag på posten fick ett tjockt, tjockt brev som innehöll en sk. elefantbild på Beatlarna. Elefantbilder var stora posters som tidningen Bildjournalen (om jag inte minns fel) skickade med emellanåt. Den där stora ”elefantbilden” hade jag sett hos mina kusiner när jag var där på besök och troligtvis hade dom sett och förstått hur jag trånat efter den. Och lyckan var total när jag fick den på posten!
Och fortfarande går det väl i stort sett inte en dag utan att man sjunger med i en Beatleslåt, eller spelar en på gitarr eller i mobilen. Snacka om inverkan i ens musikliv!
John Lennon sköts utanför sitt hem i Dakota Building i New York. Mannen som sköt honom var Mark David Chapman, som var en beundrare av Lennon, men psykiskt sjuk. Han stannade kvar på mordplatsen utan att fly och greps helt odramatiskt.
Det blev ingen begravningsceremoni för John Lennon. Han kremerades och vart askan finns är okänt.
Kvar i bostaden i New York bor fortfarande Yoko Ono, Johns fru.
John Lennon – för alltid i mitt musikhjärta!
Hej igen Bengt! Jag vet inte exakt hur gammal du är, men eftersom du har växt upp med the Beatles så gissar jag att du är född 16 oktober 1956. Jag är själv född på 50-talet men sex år tidigare. När jag växte upp var det omöjligt att gilla både Tommy Steele och Elvis Presly, i alla fall officiellt på skolgården. Samma sak med Beatles och Rolling Stones. Lokalt här i Dalarna var det antingen Slamcreepers från Vansbro (Björn Skifs gamla orkerster) eller Horanges från Siljansnäs. På skolgården anslöt jag mig till de som höll på Elvis, Rolling Stones (jag… Read more »
Hej Bengt!
Egentligen tycker jag boken var mycket bra och filmen var så där (som det ofta är med böcker som sedan blir film). Jag tycker att din beskrivning av hur du och dina kompisar dyrkade Beatles, spelade deras skivor och lekte att ni var Beatles har en parallel i Mikael Niemis bok. Jag tycker du ska tolka det på ett bra sätt, det var i alla fall min avsikt. 😀
Hej Kurt!
Hur ska jag tolka det? Bra eller dåligt? 🙂
Jag har ju sett den filmen och jag var helt snurrig i huv’et efteråt. Visste inte om jag skulle skratta eller gråta efteråt.
Trevlig helg!
Att läsa ditt inlägg känns som att läsa manuset till ”Populärmusik från Vittula”.