Hela livet är som ett ”brus” – nyhetsbrus, tv-brus, jobb-brus, tider att passa, stress, oro, problem, internet, facebook, twitter…listan går att göra lång. Mitt i det där ska man försöka vara sig själv också…
Just för det ”bruset” är naturen som godis eller en styrkehämtare eller vad jag ska kalla det. Känns nästan som en livräddare ibland, en ventil, en ”rengörare”, en plats där man kan sortera upp tankar, funderingar och annat som härjar i hjärnan.
Jag känner mig lyckligt lottad faktiskt som gillar att vara ute i naturen och gillar att se och uppleva vad som händer. Att kunna se och uppskatta de minsta skiftningar och förändringar, höra fågelläten och glädjas åt att ett nytt läte som inte fanns igår helt plötsligt har dykt upp. Känna nya dofter, se nya nyanser av färger, se förändringar…
Lite kul faktiskt, för yngste sonen sa precis detsamma till mig idag när vi var ute på en andra ”utflykt” för att se om det kommit några nya fåglar. Han sa att han var glad över att kunna se och höra och märka nyanser ute i naturen och det gjorde mig naturligvis glad att han ärvt den egenskapen.
Här i norr kommer ju våren lite senare än för er söderut så de flesta av ”mina” vårtecken har ni redan upplevt (om ni varit ute i naturen). Idag såg vi både knipa, gräsand och en annan art, som tyvärr var lite mer skygg så det var lite svårt att urskilja vad det var för and. Men knipa eller gräsand var det inte.
Jag brukar ju oftast ha med kameran när jag är ute så det blir lite bilder emellanåt. Bilderna idag blev inte så skarpa. Motiven var på lite väl långt avstånd och stativ brukar jag inte ha med mig när jag är ute så här. Håll till godo…
Intill gräsänderna såg vi plötsligt några fåglar som vi inte kände igen. Det var några snösparvar som landat och gick omkring och pickade på allt möjligt där ute på den tunna isen. Vet faktiskt inte om jag sett sådana här förut. Inte vad jag kan minnas i alla fall.
Dessa har jag bara sett i fjällen tidigare. Jag tror inte jag sett dem här i Rissna. Kul var det i alla fall. Jag gissar att de är på väg mot fjälltrakterna…
Förra natten var det ju lite kallare, -8 här i Rissna. Det gjorde att i bäcken, på vägen upp till ”fågelstället”, så hade massor av kvistar och grenar som hänger över vattnet fått istappar av allt vatten som stänkt upp och frusit till.
Mycket vackert var det!
Helt klart är våren på väg och det känns skönt på nåt vis. Solen, värmen och livet därute. Jag gillar verkligen alla årstider men sommaren är en fantastisk tid och vi har den framför oss nu med ljusa fina sommarnätter – som kan hjälpa till att tina upp frusna själar och få oss att se framåt.
Sköt om er!